"Musik hörs med näsan", säger japanerna. Detta idiom betecknar en djup, intuitiv uppfattning som går bortom hörseln. Dess rötter ligger i en årtusenden gammal tradition där sann konstglädje kräver en...
"Musik hörs med näsan", säger japanerna. Detta idiom betecknar en djup, intuitiv uppfattning som går bortom hörseln. Dess rötter ligger i en årtusenden gammal tradition där sann konstglädje kräver en flerdimensionell känsla som fångar dess "essens".
Ursprunget till frasen ligger i Kodo (香道), konsten att "lyssna" på rökelsens dofter. Under Muromachi-perioden (1336-1573) sniffade aristokrater inte bara dyra hartser som oud. De "lyssnade" meditativt på deras subtila toner i ett försök att urskilja historia.
Denna filosofi har spridit sig till alla konstarter. Att "lyssna med näsan" på musik innebär att fånga dess osynliga "aura", dess känslomässiga undertext och tystnaden mellan tonerna. Det innebär att förstå kompositörens avsikter och känna djupet i varje fras, till exempel i stycken för koto.
I japansk musik ligger betoningen på *ma* (間) – de betydande pauserna och mellanrummen mellan ljuden. Meditativa melodier från shakuhachi-flöjten eller operaproduktioner av Noh kräver att lyssnaren inte bara lyssnar med örat, utan att "känner" tystnadens drama med hela sin varelse.
Att "lyssna med näsan" handlar alltså om en djup, holistisk uppfattning av konst: vare sig det är doft, ljud eller måleri. Det är en uppmaning till en mer medveten fördjupning. Prova själv: slut ögonen och "lukta" på din favoritmelodi och känn dess sanna essens.
Select how you want to watch this video
