Varför finns bokstaven "C" på engelska när dess ljud dupliceras av "K" och "S"? Allt började med latin, där "C" alltid lät som "K". Till exempel, i namnet på den...
Varför finns bokstaven "C" på engelska när dess ljud dupliceras av "K" och "S"? Allt började med latin, där "C" alltid lät som "K". Till exempel, i namnet på den store romerska talaren Cicero, var det ett hårt "K".
Efter den normandiska erövringen 1066 gav franska lån ett nytt ljud: före "E" och "I" blev "C" mjukt, som "S". Så här uppstod orden "city" och "cent" i kontrast till "cat".
I fornengelska var "K" sällsynt; "C" användes ofta för "K"-ljudet. För att skilja germanska ord från franska började "K" efter 1066 användas före "E" och "I", som i "kung" eller "kennel".
Tillkomsten av William Caxtons tryckpress år 1476 ändrade många stavningar. Den stora vokalförskjutningen (1400-1700-talen) förändrade uttalet, men stavningen "C" bestod, vilket gav oss "cinema" och "cancel" med deras historiska arv.
Idag är "C" mer än bara en tradition. Det hjälper till att skilja homonymer som "cell" och "sell" och berikar språket. Dess närvaro är ett språkligt dokument som återspeglar engelskans tusenåriga historia, från Rom till London.
Select how you want to watch this video
